hen väljer noga sina ord

väger på guldvåg noga

från syd upp till nord

från små och till stora

ord som visar hens sinne

vars dikter präglas av kärlek

och i hens milda minne

det finns ingen smälek

hen allt det sköna ser

naturen, blommor, allt det där

som oss människor ger

den ljuvaste atmosfär

när kärlek hen skriver om

hen så gråtmild är

ja, nog är det som

kärleken hen är kär

ty den aldrig dör

i poesin den finns

den fortfarande förför

så många hjärtan vinns

hen sitter i sin vrå

målar orden de fina

det kan man förstå

han vårdar de sina