Försöker nå mitt inre
Det som är jag
Finner en obekant tomhet

Låter tanken landa
Men min egen talan
Har ingen verkan

Den har knutit sig

Känslan i bröstet

Medkänslan
Min evige följeslagare
Har däckat

Och styrkan
Den är ful

Ler

Klyver halva ansiktet
I ett grin av förvridet övermod

Skriker

Vem tror du att du är!

Och i spegeln
Där finns bara

Jag