han kanske inte känner henne
men han känner hennes ord

de känns som om han läker
som om han hade blodiga sår
som han får förbundna
med salva och mjuka kompresser
av en ofattbart god människa

hennes dikter kommer åt
så mycket inom honom

det är som om han
badar i kärlek
som om han trycker hennes varma, mjuka kropp
mot sig
och som om han äntligen vågar säga
att han älskar henne

han önskar att hon ville svara
med sin nästa dikt

så att de fantastiska vibrationerna fortsätter
och så att undertexterna får deras själar
att fortsätta leka som två kattungar

tänk om den rara, mjuka, vackra poetissan
skriver att hon tycker om honom....