aldrig var livet så ljust

som vårens första strålar

kanske var det för att just

våren med pensel målar

färgerna, doften, naturen

överväldigande magiskt

ut vill fågeln i buren

det känns nostalgiskt

den förundran barnet känner

så äkta och så oförställd

till tacksamhet sig bekänner

barnet känner sig ej ställd

i våren livets frö gror

växer upp till knopp

se syster och bror

än finns det hopp

ur mörka nätter

spränger ljuset fram

till hoppet vi sätter

läser namn på björkens stam