vet du

jag har alltid hört sagor

vänliga

sägas av löv av blad

av moln av gräs

av träets ådringar

lindrande

vänder blicken

in i trädens lekande skuggor

ljusupplysta

omfamna mitt ansikte

lutar gångtrött

ryggen till trädet

viljeträdet

vars rötter

stiger upp inom med

viskningen jag bar med

viskningen vilken bar mig hit

påminns

om

jag vattnar marken runt

med mina stegrande tårar