Är det såhär livet ska sluta?
Ensam, bortkommen i en sliten fåtölj hemma.

Hon har tappat färgen med livsgnistan
Värken tar över och skapar bekymmer
Och benen som bar henne, bär henne inte längre själv

Inombords vilar frustration av att behöva, men inte vilja ha hjälp
Och mitt samvete kvalar mellan sorg och skuld över att jag inte räcker till

Det värker så var dag jag ser hon lida

Om jag kunde bära henne på mina axlar, hade jag gjort det tusengånger om.
I livets sista tid förtjänar alla precis som hon en värdig frid.