Så står jag här igen,

där kraften tagit slut.

solen gick i moln,

brödet är tort och smöret slut.

Förundrad,

hur snabbt det kan gå,

när man faller,

hur snabbt det kan gå,

från torr till blöt,

från ljus till mörker,

från nåd till onåd,

att sätta ett o i början på säker.

Men platsen käns igen,

jag har varit här,

förut,

många gånger.

Bortom sorg och smärta

i den stora tomheten,

där man kan blicka in i avgrunden 

och jag hör  den kalla mig.