ögonblick av hemlig lycka

hjärtat som bultade så

drömmar i det blå

efter kan jag tycka

så barnsligt av mig

tro drömmar slå in

du var ju aldrig min

fast det var ju bara dig

som jag just då ville ha

så det pirrade i min kropp

jag levde på ett hopp

trodde allt var så bra

men verkligheten hann ikapp

både dej och mej

jag sa nej

om jag kunde ge dig en klapp

smeka din sträva kind

du trodde jag dig svek

att allt var en lek

kanske jag var blind

vackra sagor slutar sällan lyckligt

så var också vår saga all

för trycket jag stod inte pall

jag vill härmed säga eftertryckligt

det var aldrig min mening såra dig

hoppas du mig förlåtit

som jag har gråtit

men jag tror säkert du klarar dig