Tomheten, ensamheten, utanförskapet ,
hur förklarar jag det?

Att inte vara som andra,
att inte klara av det,
att aldrig, aldrig någonsin kunna känna äkta
samhörighet till andra, och allra minst mig själv,
hur ska jag kunna hantera det?

Jag är rädd,
för andra, kanske allra mest mig själv,
jag orkar snart inte leva,
i mitt gamla mönster, dör jag mer och mer innanför mina fönster
hur ska jag hantera det?

Själsligt så ensam
tom,
totalt tyst
jag tror att jag redan är död,
hur vet jag om det är på riktigt, eller inbillad verklighet
hur ska jag lyckas överleva,
när jag inte förstår hur?

Hur ska jag göra,
helt utan svar,
med en dödslängtan som snart tar livet av mig,

Ja, Gud, hur ska jag göra?
Snälla lyssna till mig,
jag har slutat att prata på jorden,
det finns inte längre någon som orkar höra på,
aldrig har någon förstått mig
det kommer de aldrig någonsin att göra,

Snälla Gode Gud,
hjälp mig,
låt dina svar nudda mitt hjärta,
berör hela min själ.

Snälla Gode Gud,
fortsätt att hålla mig i din famn,

hjälp mig,
vart jag än ska,

ge mig kraft,
i att orka vara jag.