Skriver långt in på natten. Skriver med trötta insjunkna ögon. Måste skriva klart. Det går veckor, månader. Berättelsen fortsätter. Ligger sömnlös, måste upp och fortsätta skriva. Hör fåglarna om morronen från mitt fönster som står på glänt, rummet rymmer fåtal saker, såsom en fåtölj som är sliten och dan, en madrass på golvet med en lampa bredvid och en teve i hörnet som jag slutat titta på. I taket dinglar en glödlampa utan skärm, i köket ett runt bord och två stolar, det droppar från kranen. Grannarna är tystlåtna och syns sällan. Utanför står ett antal hus på rad, byggda på fyrtiotalet. Gatan går runt en skogsdunge och ner till ett torg, där finns en matvarubutik, en pizzeria och ingenting mer. På torget sitter några människor var för sig, det är mulet och inte så varmt i dag heller. Kvällen faller. Tiden går. Ännu en natt med penna och papper. Jag står lätt lutad mot fönstret och blickar ut. Måste skriva igen. Jag skriver om ett land jag är född. Om ett land jag växt upp och om ett land jag ska åldras och dö i.