Värmen i rummet var nästan outhärdlig och han kände sig plötsligt yr.
- Förr eller senare är det alltid något som tar död på oss, tänkte han högt.
Kvinnan som stod mittemot honom verkade inte road.
-Vad finns för alternativ, undrade den svartklädda otåligt och han tänkte verkligen efter medan han försökte tolka hennes önskemål.
-Valnöt, ek och naturligtvis furu, med eller utan metallbeslag, pressade han fram.
-Och priset? Ögonen smalnade i hennes lilla runda ansikte medan tårar eller svettpärlor letade sig ner mot överläppen. Han förstod att hon var nära ett sammanbrott. Furu skulle bli billigast, givetvis med träbeslag. Skulle han föreslå furu? Å andra sidan kanske kvinnan hellre ville ha en byrå i annat träslag och med rejäla handtag. Han orkade inte längre bry sig. Bad bara en tyst bön att det så kallade värmeslaget skulle drabba honom och helst genast.