Lyckan i livets andetag,
tryggheten som strömmade genom varje grässtrå,
bland lyckliga violer,
med en sol ovanför mitt huvud var jag liten,
( tror att) jag mådde bra då,
att jag ville leva.

Det var innan skriken på nätterna vaknade,
innan fläckarna mot väggarna kunde tydas,
innan spegelglaset börjat skratta,

innan raderna ens blivit skrivna,

innan tåren föddes bakom mitt ögonlock,
och växte sig fast i mina ögonfransar,

allting
var innan blixten jag ristade stenhårt mot muren,
dagen då jag vaknade,
då verkligheten blev verklig,

jag blev ensammast i hela världen,
allting tog sin början där,

jag vet inte vad som hände,
jag bara blev,
de andra flöt på,
jag gick på grund, totalt,
jag ligger i vattnet och guppar än,
jag är inte säker,
inte på någonting alls, inte någonstans,

blixten målade jag över,
men,
känslan blir jag inte av med,
den sitter här och gnager än.