Ångest slår till,
lika oinbjudet som alltid,
jag kastas omkull,
så totalt ,
mot någonting jag inte vet vad

...


Genom en kopp nybryggt te
tvingar jag mig själv,
att tänka efter vad jag verkligen vill.

Så reser jag mig igen

igen
igen
igen
igen.