Evighetsplågande munspels klagovisor,
går i dvala,
dör sakta bakom bergen,
bortanför grantopparna,
ovanför gatlyktornas ljus i de levande städerna

Toner dör sakta ut,
försvinner bort mot en snart bortglömd dvala igen

Rastlösheten skenar iväg i tusen,

och

jag vill bara leva,
så totalt.