när missmod du känner

trots alla dina vänner

torka tåren din på kind

nu blåser annan vind

känn frihetens vingar

som du högt på dig svingar

se världen och dess hav

känn inte längre några krav

frihetens lov vill alla känna

en del vill bågen spänna

att orden kunna bemästra

poeten gör också sitt bästa

ibland människor dig sviker

då får du bli retoriker

och intala dig själv så

att vara glad ändå

alla är inte alltid värda att begråtas

alla kan inte förlåtas

den som felat har

är den som inte stannar kvar 

vill du vara den som andra upp till ser

var inte rädd att kliva ner

från högmodets gyllene tron

du är inte en sån person