Utanför indiska restaurangen står en självutnämnd inkastare. Han gör en svepande rörelse med armen, mot ett bord med en skitig röd pappersduk.

Vi slår oss ner. Nickar mot mannen. Han är indier. Senig och brunbränd. Med gråsprängt långt hår virat i knut. Klädd i ett par korta vita shorts och sandaler. En fakir på livets spikmatta. Lutad mot en lyktstolpe står hans slitna cykel. Packad med hans liv. Allt det lilla han äger.

Han gräver i papperskorgen, som hänger på lyktstolpen. Fiskar upp en påse chips, med lite kvar i. Kanske får han några matrester från restaurangen. Kanske också en slant ibland. Ändå ser han nöjd ut.

Jag vill läsa hans historia. Skriven i ögonens outgrundliga svärta. Lära mig något om  fattigdom och rikedom. Och allt emellan.