"jag tror ifall jag skulle mörda någon så skulle jag bli någon massmördare, skulle förmodligen inte kunna sluta. De skulle förmodligen få mig att känna mig FÖR levande"
"jag vet vad du menar"
såg en okej film
livet är en okej film. Men någonstans inom en så vet man att man går miste om någonting ännu bättre, större och som har förmågan att väcka en på ett sätt som gör att all denna tid i känslomässigt dunkel kommer blåsa iväg som frön från en björk.
ingenting har någon betydelse
allt har en betydelse
jag står och ser på saker någonstans i mitten. Mittens mitt... mitten av allt. Universum, sorgen och förståelsen. en slags halvsömn, halvsanning, du vaknar... jag är inte längre där.
vart är jag? ser djupt in i spegelbilden. Borta. SÅ otroligt långt borta. Plockar upp tandborsten, lägger på tandkrämen... De blir alltid slarvigt, spiller... Sedan borstar jag tänderna som aldrig blir vita. Sedan stirrar jag in i ögonen som aldrig ser. Ännu ett hjärta som aldrig känner.
"du?"
fingret dansar över spetsen på en ganska slö kniv
"ah"
"är vi alla dårar?"
"hur menar du?"
"ingenting är äkta, allt är falskt. Folk lever i skuggor och i rädsla"
"mm hm"
"köp den bilen. Ta lån. Nytt hus. Bättre område. Bättre. Bättre. Bättre. De är precis som om folk lever på existens minimum, men de har allt. Ljus, värme, mat, tak över huvudet, tv, spis, bil... kläder, fina kläder och vanliga kläder och slapp kläder..."
"jo... precis, men vem fan bryr sig!"
haha "härligt med ärlighet"
"livets manus"
"touche"
"låt oss bara säga random saker som inte betyder ett skvatt"
"ärlig konversation menar du?"
"aha"
" fågel kvantum ridande cyklar baklås"
"rykande cigg, kulor, fick pingis, tandvärk"
"slagsida, blöjjox, nyponsoppa"
"Ferrari burk"
"skottgodis"
"Äsch detta sög"
"fuskare"
jag skulle kunna äta något. Tittar ut genom fönstret. Varför går jag bara inte? Det regnar ute, men gillar regn. I V for Vendetta säger de i en scen "God is in the rain" Bara gå ut så "God is in the rain"
hon vill ligga med mig, men hennes ungar vill inte... De är bara rädda. Rädda för att jag ska komma nära bara för att sedan försvinna. Jag kan inte klandra dem i deras rädsla. Jag är med på att de är möjligt. Men är rätt så säker på att deras mamma inte längre bryr sig. Hon är som mig. Vill bara uppleva lite närhet. Iaf så va det så jag uppfattade situationen när hennes katt låg på min mage. Hur hon egentligen klappade mig och inte katten. Jag blev sugen. Väldigt sugen, men hennes barn va överallt och on top on the situation.
Fan jag måste äta någon. Så jävla hungrig
vad jag egentligen behöver är en skön fitta
vackra ögon
något lätt och villigt, men jag är en bohem. Kvinnor söker mer, and I don't blame them...
men de är fortfarande vad jag söker... vad jag känner att jag behöver... Men något skrattar inom mig. Gottar sig så åt att jag faktiskt är utan hem. Har en husbil som är en rullande skrothög.
misstagen hoppar sig
jag bara ler
typ jag känner inte
rädslan
misslyckandet
jag känner ingenting
jag bara väntar på något
att något skall hända, att något skall göra det svårt för mig... Jag behöver en kvinna!