på baksidan
bland rödbruna tegelväggar
och cementtrappor ner till soprum

bland högt, dammigt gräs och snår
av brännässlor,
skrotcyklar, järnrör,
gamla byggnadsställningar
och tomma tvättlinor
där ett par ljusblå klädnypor hänger

där är han djupt lycklig

i utkanter av städer
med lutande balkonger
med rostiga järnräcken
spetsiga, smått farliga
armeringsjärn på marken
och stekande sol
på stora, ödsliga parkeringsplatser

där är han djupt lycklig

han har överlevt i sextioett år
därför att han älskar
det risiga, skräpiga och halvdana