Livet tar sig drastiska vändningar

en gång såg jag fram emot livet

ungdomen var en härlig tid.

Nu avbryter den ena olyckan

efter den andra.

Blir ibland rädd att gå ut

tänk om jag ramlar omkull

idag som i förra veckan.

Men det kan ju hända hemma också

ett felsteg i trappan

och vips så ligger jag där igen.

Men det är inte bara jag

det är den kära frun

och älskade sonen också.

Och sonen är ändå ännu ung

och har livet framför sig.

Men frun är en annan sak

för där skiljer inte så många år.

Samtidigt som tiden många gånger

har gått fort

jag har inte hunnit med.

De flesta av de drömmar jag en gång hade

många av dem har jag inte levt ut.

Nu har livet kommit dit hän

att åren att leva vidare

har börjat ta slut.

Vet inte när den gode Fadern

tycker det är dags att kalla hem mig.

Men jag tror fortfarande

att jag hinner fullfölja mitt liv!