Med skira fingertoppar jag smeker himlen
Delar försiktigt ett moln
Med skira fingrar jag ömt smeker
Allt jag har av Dig
Tar vind, tar vind med min tysta

Ingen vet, ingen vet inte ens Du
Varför vinden är så varm
Och varför molnen ser så levande ut
Jag gråter ikapp med fallen
Så lycklig att kunna längta, sakna
Endast döda låter bli, flyr smärtan
Jag står i min smärta, tårar är min tröst

Försvaren och bladen faller
Min själ är lika naken som träden
Men det är inte min smärta jag ger
Jag omvandlar allt jag har
Din smärta, skapar mörker i mitt ljus
Går in i mörkret och tvingar mig lysa så hårt
Lyser så starkt att det gör ont
Men jag lyser,
Men jag lever
Älskar i det tysta

Med skira ljuslågor jag målar
Ditt namn i himlen och önskar
Dig väl

jag fryser för att inte brinna opp
och all min värme den ger jag till Dig

Jag kan vara utan himmel, utan vind
och utan sol, jag kan andas
jag kan leva, finnas, utan Dig
att veta att Du finns är min lott
att älska Dig, Du som är så långt bort

Tårar är min spegel, i varje tår
ser jag Ditt ansikte, Du ler
Du ler i mitt vatten och i sorgen
kan jag möta Dig, i skogens väl
I vinden, av man, allt är ju Du

Jag blir aldrig mer Quinna än nu
För här är jag, och där, där är Du

Ja, jag vet att Du finns där
vid min själ, Du sådde ett leende
att veta att Du är i liv är min lott
att älska Dig, Du som är så långt bort