Jag är sjuk. Jag vet det. Diagnosen ställd.
Ont i hela kroppen, och huvudvärk.
Det får jag, när jag bantar!
Det här livet kan jag nog vänja mig vid!
Jag vet hur jag tacklar det!
Jag ser livet som en gäst.
Den objudna gästen ,som kallas för sjukdom,
Förändrar mitt liv till det bättre.
Jag vet det, för jag har varit med om denna bantningssjuka förr.
Då gjorde jag inget bra av det!
Nu kan jag träna, när jag får ont i kroppen, och se till att jag håller mig varm.
För det vet alla, att kyla gör den som har ont, mer sjuk. Ja, den spär på det onda, med ytterligare värk.
Sjukdom, är som en mygga, som är att acceptera, men ej att föredra, eller?
Bantningssjuka, har jag ändå valt!
Det är jag som bantar!
Eftersom att saker och ting blir bättre allteftersom min bantningssjuka fortsätter, jag menar, jag ger inte tappt för smärta.
Så går det faktiskt att se det som, den katt jag har som kelar med mig.
Kelar en stund, och sedan biter.
Så är det med sjukdom också.
Den kelar en stund, och sedan biter.
Men om du kämpar, all världens väg, och inte tar vägen, all världens väg,
så ser du, att accepterandet av dina smärtor, gör att du kämpar mer, får ut något positivt av det negativa. Om du tänker så, Om du gör så!
Jag tänker träna idag, detta trots min smärta.
Mina bantar-tag!