Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

DEN FÖRSTA DAGEN

 

Undangömt vemod

fångar mig

 

släpper inte taget

 

jag försöker smita

begrava mig

 

i köksbestyren

 

helst vill jag

lägga mig ned

 

och dö en smula

 

för allt som var

allt som inte är


Fri vers av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 260 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2019-01-01 17:47



Bookmark and Share

  bittemi VIP
Sorgset, vackert. Känner igen känslan
2019-01-03

  KattenKin VIP
Också jättefin text, gillar blandningen av inre och yttre miljö. Applåder!
2019-01-03

  Rise Little One
Vissa dagar gör sig påminda...
2019-01-02

  Feliaxel VIP
Berörande text
2019-01-02

    ej medlem längre
Ja, tydligen är det mycket som väcks hos många den första dagen på året...
2019-01-01

  ULJO
Så ödmjukt skrivet
2019-01-01

  Öknens Ros VIP
känslor som ligger begravda i kroppen gör sig påminda och påverkar hur man mår.
2019-01-01

    ej medlem längre
Fint skildrad känsla. Känner så väl igen mig i dina ord, särskilt de två sista raderna.
2019-01-01
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP