Hon rör sig i periferien
dansar till takten av sitt brustna hjärta
Dit han smugit sig in
allt längre in
Utan att veta om det
I vita lakan
våta
Kastar hon sig mellan drömmar
där hans ansikte avtecknas
mellan hennes ömma händer
Ömmande fingrar som greppar
luft
Det stoft till vilket
hoppet lösts upp
Hennes lungor konsumerar
allt häftigare
det sista av honom
som finns kvar i henne
Hon rör sig i periferien
han har släppt taget
Hon dansar för att stilla smärtan