I går var jag lycklig.

Inte för första gången i mitt liv, säkerligen inte, men det känns ändå anmärkningsvärt på något sätt. Det är trots inte varje dag man känner sådan där ren, oförfalskad lycka.

Men i går, i går kände jag det.

I går, när vi låg i sängen och du låg i min famn och vi lyssnade på Song for Zula och jag kände att så här, så här ska det vara. Och jag kände att om jag bara kunde leva ett enda ögonblick i resten av evigheten så skulle det vara det här.

Då var jag lycklig.