Jag sliter ut
mitt inre
slänger det framför
dina fötter
– själen existerar ju
ändå inte –
stampar
slår
tills bara smulor
återstår
Fragmenten lyser
av våra
delade minnen –
det du sa
betydde mest
det du sa
alltid skulle
finnas
kvar

Jag hugger
i den överlevande ångesten
skär och försöker rista
nya mönster
Du vänder dig om –

går