Parafras på Esaias Tegnérs "Nyåret 1813"
TILL MODER JORDVad är det som mullrar på vår planet med tramp av mordiska stövlar och girighet och stamp? Snart vågar väl ingen gå ute om kvällen och stjärnorna slocknar på himlapällen.
Det är inte ditt fel, du Moder Jord. Förlåt! Vi började tidigt med brodermord och gråt. För alla du varit en mor som förbarmar. Nu sträcker du längre ej ut dina armar.
Vi gjorde dig tidigt för varm, du jord, ja, het och skyldiga är vi till modermord, vi vet! Vi har din atomkraft, om du väldigt gärna vill sluta ditt lopp som en utbrunnen stjärna.
Vi fortsätter bränna ihjäl din tid med kol och annat som gör att din koldioxid gör hål på skiktet som skyddar oss i atmosfären. Vi värnar dess mera om flygresenären.
Snart är du blott vatten av smulten is och snö. Vi väntar bli sjunkna på drunknades vis och dö. För oss återstår det att snarast bortfara från dig med ett rymdskepp, som ett Aniara.
Förlorade jord, är du kvar? Hallå! Farväl! Vi fortsätter resa med blodskuld på vår själ. Vi vet inte hur vi skall klara oss längre och vårt universum blir trängre och trängre...
Bunden vers
(Annat versmått)
av
Ulf Carlsson
Läst 234 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2019-02-10 21:24
|
Nästa text
Föregående Ulf Carlsson
Senast publicerade
ANTIK OVAL FÖRHÅLLANDE SÖNDAG VISSELVARNING BARNSLIG TRO I OMKLÄDNINGSRUMMET JOSEFSSON DE AVIGA Se alla |