När vi slagits färdigt
och druckit upp kaffet
lugnat ner oss och börjat andas
hamnar vi till slut i frågan
om vem som är vem...han eller jag.

Vem är den deprimerade typen ?
Vem har ett orakat arsle ?
Vem är rädd för pensionering ?

Ja det där tål att tänkas på
säger han och laddar en sista höger.

Men jag fångar upp den
i en försåtlig haiku :

"låter honom va
många identiteter
här vare påtår"