Det liksom hela vår övriga värld bara uppstår
och kvarstår som blonderande ljus
som läggs som ett täcke över trädgården
efter en tid slutar det välla fram
precis då ödet väl ätit ut deras vardag
och hettan av dess tillvägagångssätt
är ofärdigt medan det tömmer sina energier
varvid det endast återstår morgongalla
från det nya inträngande medvetandet
och när det väl drivit till dag
tar vardagen arbetskläderna på
och slipar ljusets balanser
så att allt får sin volym

Eftersom vi befinner oss mellan sömn och vaka
upplöses lagret av sömn
genom att medvetandet förmås vridas motsols
för att tala om
att det nya är här för att stanna