min kropp rids av glödgande värk
som sätter sig lite överallt
så där så att det aldrig
ska kännas riktgt bra du vet
som om det alltid
ska kännas att man lever
men inte så där gott
utan så att det känns
sekund för sekund
minut för minut
som blir till timmar
dygn, dagar, veckor
månader, år
och ja, jag har haft ont
sedan innan den dag jag föddes
känns det som
jag är född spänd
som en sträng på en fiol
alltid spänd för att kunna leverera
en ton eller flera
ett rop eller ännu hellre skrik
sådär plågade i sin oändliga mara
jag blundar och ser framför mig
olika utvägar
repet, sjön, bergsväggen
hur jag trampar på gasen
accelererar
låter bli att bromsa
hur jag ränner in i evigheten
men hur vet jag att smärtan
släpper tag
ens då
tänk om jag lever i evigt straff
för mina synder
att det är därför jag har ont
jag öppnar mina ögon
tar ett djupt andetag
och fortsätter ännu ett tag