Ett svävade någonting
dröjer sig kvar
över stadens himmel
och leker takryttare
med månen
Ur oväsendet föds dagen
mitt i solstrålarnas reflexer
medan natten drar sig tillbaka
I trädens skuggor
rusar den övergivna energin
som skapade mörkret
och ersätter min vardagsnärvaro
och påminner mig om
hur en man dog i sjukhussängen
bredvid mig under förnatten