Öga
Följsam till en värld utav tystnad
Mun vars ålderstigna historier om fordom
låtit krutet från de kvarglömda bössorna
den morgonen då det inte blev någon jakt
utan snarare massaker
Nu nöjer sig bössorna att skjuta salut
över vemodet
över tidens gång
Ljudarsträngen
tar varje möjlighet
att söka upp mina nervers smärtkroppar
för att tysta mina eviga gnällande idiom
Alla mina pinsamheter
som nu kan sopas under mattan
medan jag luftar mitt sinne
och går ut till körsbärsblommorna
som andas vår
Efterspelets febriga dröm
där mitt jag väger lätt
Handlingen följer ordens energi
och mitt i spelfrekvensen
drar sig handlingen tillbaka
så att publiken får övernatta intill scen
medan vi halva skådespelare (resten blir kvar på scen)
Får låta kroppen fastna
I en värld där varken natt eller morgon finns