Jag tittar upp och ser en blå himmel. I den blåa himmelen finns två moln. Mina ögon börjar följa dem. Dem dansar runt i himmelen. Deras dans påminner mig om oss.

Vi är som dem två moln. Vi dansar i våra vardagliga liv. Vi närmar oss och sedan glider ifrån oss. När du går höger, flyger jag till vänster. Alltid när vi kommer närmare varandra blåses vi isär. Vi kämpar och kämpar, men lyckas inte träffa varandra. Varför? Jag vill så mycket det och jag vet att du vill det också. Vi är nog som dem två molnen.

Jag känner hur regndropp träffar min ansikte. Och en till. Och några till. Tillslut samlas all vatten i en damm. Och jag får en ide.

Kanske vi ska gråta vår sorg. Låta våra tårar rinna ner, som en regn. Tårarna bildar en bäck och allt samlas i en damm. Kanske då kan vi vara tillsammans.