Besviken, ledsen, sårad,
äcklad,
( av ingenting alls!) .

Magen knyter sig,
ångesten klämmer hårt, rispande, klösande,

mitt hjärta,
skriker,
droppar,
triumferande misslyckat blödrött,
mellan hans knutna händer.

Han.
Ångesten,
tar
död
på
mig:
spärrar ögonen i mig,
hånler ,
frågar mig bittert:

- Varför försöka älska en vissen maskros,
när världen är en enda stor rosenbuske ?