Livet är så konstig ibland. Just när jag känner mig lite bättre och orkar börjar leva igen, kastas jag tillbaka till en virvel av mixade känslor.

Jag känner mig som en boll i torktumlaren. Studsar runt bland alla badlakan med enda uppgift att göra dem skönare, mjukare och trevligare.

Kanske mitt öde är att må dåligt. Kanske mitt uppgift är att stötta andra för att dem ska ha det bra. Kanske jag ska bara studsa runt i mina känslornas krig. Ett liv av förtvivlan, sorgen och rädslan.

Livet hamnar alltid till balans sägs det. Det tråkiga är bara att min del är den mörka sidan. Balansera mot dem alla andra. Vara motvikt mot all glädje. Att bli slagen som bollen i torktumlaren.