Det måste vara något i detta vatten, för det glittrar, spegelbilden är skatten. Det är tårar som rinner om natten, inte regnet som smattrat på fönsterkarmen. det är dig jag vill hålla i famnen, men det är ingen som står vid hamnen. Båten tar vid och du står inte bredvid.

Djupet i havet är galet, men det är inte ens nära hur djupa dina ögon är, Jag flyter, medans allting gungar, det är inte sjöjungfrur som lockar mig mot botten här, utan det är din röst jag hör som får mig att vilja nå ytans sfär. men utan din fyr är det inte längre mitt hjärta som styr, det är inte längre det blinkade ljuset som bländade mig, utan det är bara stenar och mörker som visar sig.

Det måste vara något i detta vatten, för det glittrar, spegelbilden är skatten. Det är tårar som rinner om natten, inte regnet som smattrat på fönsterkarmen. det är dig jag vill hålla i famnen, men det är ingen som står vid hamnen. Båten tar vid och du står inte bredvid.

Så vågarna yr och jag bara är en bräda som följer med, för utan dig är det bara en väg ned. Kasta ut livbojen medans jag sträcker ut min tomma hand, gör så att denna ring sätter mig i brand, gör att detta är det som äntligen får mig att hitta land.
Vattnet drar in och du är inte min, jag var Poseidon med den vackraste treudd, hade allt, nu är jag Robinson Crusoe, utan fredag är det kallt , för vi behöver vara två.

Det måste vara något i detta vatten, för det glittrar, spegelbilden är skatten. Det är tårar som rinner om natten, inte regnet som smattrat på fönsterkarmen. det är dig jag vill hålla i famnen, men det är ingen som står vid hamnen. Båten tar vid och du står inte bredvid.