Det svarta tar över i varje vrå, tankarna som åker tillbaka till oss två.
Jag går runt och runt. Hamnar alltid på ruta ett. Försöker gå rakt men hamnar alltid snett.

Försöker att glömma.
Försöker att tömma, tömma allt som tynger mig.
Gömma det som är och bara fokusera på det som liknar dig. Hur dumt och bakåtsträvande det än är. Så är det alltid dig och din känsla som finns här.

Saknar kärleken du gav. Den som lyste starkt. De ljuset som kunde gå igenom de mörkaste hav.
Den som verkligen kom till djupet. Behöver den känslan nu och inte känslan av slutet