varje morgon gick hon den långa smala vägen till fyren

såg ut över havet som hon väntade på någon

spanade mot horisonten långt borta

länge stod hon så, i den snåla blåsten

sedan vände hon hemåt

det ryktades om henne i byn

någon sade att hon blivit smått tokig

att hennes man försvunnit på havet en stormig höstnatt

han hade aldrig återfunnits

det sades att hon var övertygad om att han levde

och att han skulle komma hem bara hon väntade vid fyren

så varje morgon gick hon den långa smala vägen till fyren

såg ut över havet

spejade mot horisonten

väntande på sin make