och på gatan, vi vandrat
så många gånger förr
står döden och stampar i otakt
med musiken som spelas
från grannhusets dörr
och mitt myggbett det svider
som satan

och på torget där fåglarna
tigger sin föda
bland turisternas eviga klaga
hör jag kyrkklockor slå
just när himmelen är blå
i en spel för att hedra
de döda

för i staden där gamla
och barnfötter går
viskar tecken från fornminnes tida
står jag ensam
med handen i fickan och spår
och mitt myggbett
det fortsätter
svida