så tar jag denna kvist

fattar mjukt om

beundrar kvistens åder

bryter ej

du är en av alla dessa vackra ögonblommor

bada i solen i stjärnorna i månens hav

jag kan höra stöveltramp de räfflades pannor

gråten av en bruten kvist

varför

dessa fria manar jordens damm stilla

böljande manar

de oskodda skådar

floden den rena rinner nedför bergets handled

bergshanden bjuder präriens gröna havsvingars nektar

tipis minns en fri andning

förståelse