Av solen framtagna ljus läggs som ett täcke över Blomströms kanal medan Ödet håller på att ätas ut av vardagen. Verkligheten blir ofärdig så länge som olika färdigheter tömmer sina orenligheter. Medan det har drivit till dag och du till att bli vaken slipar vardagen ljusets balanser så att allt i verkligheten får volym. Mina ögon upplöser sömnen sedan medvetandet vridit sig motsols för att tala om att dagen är här för att stanna. Under tiden har inte mitt ofärdiga jag fått namn och myndighet så att verkligheten vill veta av mig. Jag har låtit vinden ta fatt i falska speglingar av mitt liv varför det tar sin tid innan hinnorna blir rena och det evigt återkommande scenariot låter en huvudlös kropp ropar här är ditt hem. Så är morgonstöket över för denna dag.