Det finns en tjej som står i en hörna av den äldsta husen i staden. Hon står i regnet. Gatubelysning missar hennes ansikte, men det gör inte henne mindre vacker.

Regnet rinner ner hennes kinder och droppar ner till hennes fina röda skor. Hennes hår är helt blöt av regnet, men hon söker inte skydd utan står helt stilla blicken vänt neråt.

Jag går fram till henne och frågar, hur hon mår. Hon tittar på mig med en tom blick och säger att hon gråter tillsammans med himmelen.

Jag förstår inte henne utan vänder mig bort och går därifrån. Bakom mig hör jag hur hon fortsätter att gråta i den regniga mörka kvällen.