Nu öppnar höstens stränga organist
sitt partitur för mörkrets melodier,
för suckarnas mystär och chanson triste
och i flanörens hjärta elegier.

Vemodig, melankolisk i sin sång
på sommarns stigar över ljusa gärden,
på vårens vandringsled, på vinterfärden
finns höstens orgelvind i årets gång.

Det brusar sorgesamt i trädens kör
på promenaderna i parkerna i staden,
men virvelvindens ystra lek med bladen

uppfriskar mången flackande flanör
och gör det mera rimligt att begripa
vem organisten är bak orgelns pipa.