En kvinna sitter i en mörk rum. Hon har varit fast limmad i samma stol flera timmar. Stirrar ut till det tomma intet

Hon pratar högt till sin man. Hon förklarar hur mycket hon älskar sin man. Hon berättar hur hon ska banta, som han hade önskat. Och hur hon inte klarar att bo ensam. Inte efter alla dessa år.

Hennes liv ändrades en vecka sedan. Hennas man dog av cancer. Mannen hade lutat sin huvud mot hennes axel och get sin sista andetaget. Hon hade försökt skaka liv i honom. Värma hans händer och fötter, men ingenting hade hjälpt. Hon hade sett hur ena ögon hade fortsatt titta på henne. Gett henne hopp.

Hon hade sett hans öga lite öppen i bårhuset. Och hon hade hört sista ljudet komma ur hans läppar. En svag hostande. Hoppet vaknade, bara för att försvinna lika snabbt. Kvar var hans ängel liknande ansikte.

Hon kan inte acceptera att han är borta, utan forsätter att prata åt hans bild. Hon skriker i sin ensamhet, ovisshet och längtan. Men hon får ingen svar. Inte längre.