Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Liten flicka i en kvinnas kropp

 

 

nyss jag var en liten flicka

på framtiden jag inte blicka

glad och sprallig nästan jämt

men inte när något hänt

 

lek och spring i härlig natur

ibland man fick se naturens djur

i hagarna man smultron fann

plocka så mycket man hann

 

sedan tonåren kom med allvar

och med dessa grubblande tankar

över livet, över tillvaron, över allt

det var som om allt smakade salt

 

att bli mamma var nånting stort

det kanske jag inte borde gjort

men det blev två knytten till

du får säga vad du vill

 

barnen min lycka är

men inom mig jag bär

på den lilla flickan kär

hon kommer alltid vara där

 

jag saknar henne så

det är svårt att förstå

att jag en gång var hon

men ålder ger ingen pardon

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Bunden vers (Rim) av Öknens Ros VIP
Läst 357 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2019-10-01 13:22



Bookmark and Share


  Bodingen VIP
Det enda som ändras hos oss män när vi blir äldre är storleken på våra leksaker (bilar och tv t.e.x), det påstod en gammal flickvän iaf, fan tro't he
2019-10-03

    Elisabeth Nilsson VIP
Underbart att värna sitt inre barn! Fin text om detta.
2019-10-02

  Kungskobran VIP
Fint fångat, mina barnbarn för mig tillbaka till barndomen
2019-10-01

  ULJO
Ibland kan man längta tillbaka till barndomens oförstörda och okomplicerade tid.
2019-10-01

    Lena Staaf VIP
Man kan längta tillbaka till den ansvarslösa tiden och glömma all längtan man hade att växa och bli stor.
2019-10-01

  Daniel_78 VIP
Det är lätt att glömma att de flesta människor bär sitt barn inom sig. Vi ser ofta bara den stela utsidan. Bra dikt.
2019-10-01
  > Nästa text
< Föregående

Öknens Ros
Öknens Ros VIP