hon ville alltid sitta uppe längst
prata en stund till
låta lyset vara tänt ännu längre
växla ord och skratt och hemligheter
men sedan kommer John Blund
och vaggar de andra till sömns
och mörkret i rummet blir ett faktum
mörkret som skrämmer och fängslar
mörkret som söker sig ända in i själen
tystnaden tar över och lämnar plats åt tankarna
tankarna som förgör
tankarna som trasar sönder
ensamheten som skaver
när man måste låtsas att inte bry sig
för att skammen inte ska träda fram
och ensamheten som skaver för att det är sant
ingen älskar dig villkorslöst
ingen på hela jorden älskar dig som du älskar dem
blickar och avsaknad av orden som brukade bekräfta
din skönhet din vänskap din intelligens
så du måste fråga dig själv
räcker jag till som jag är?
du räcker inte till som du är
för då hade du aldrig känt såhär