Dessa becksvarta kvinnor
som är födda av nattens stoft
fyller ut mörkret
med sina hesa skratt
De kommer för mig under sorgehögtiden
Sedan deras kroppar röjt mark
för nya dagshändelser morgonen därpå
De för fram konturerna av
händelseförlopp och landskap som gör
morgon möjlig
Så har det alltid varit säger en
hes röst bredvid mig medan hon
röjer bort förfallet
efter gårdagen
Gå inte för nära dem säger hon stilla
för då får du ingen morgondag