Jag kan inte påstå att jag någonsin kan få mig att gilla Västerårkoloristernas konst för det går inte att ge deras konstnärliga manifestationer något annat namn än just uttryck ty deras formuleringar är frikopplade och står ofta i problematiskt förhållande till underlaget eftersom färgerna inte fäster. Vidare tycks tavlornas oftast ha en intetsägande bakgrund ofta bakgator gränder eller torg. Dessa brukar inte ha något med uttrycken att göra som en smörgås i en roddbåt eller en gurka vid en lyktstolpe.
Man ska uppleva denna konst säger kritikernas precis när man gnuggar sömnen ur ögonen för då upplever man dem på nytt och hittar nya ingångar hur de skall tolkas. En tavla ger mig enbart vämjelse ty den består av fullt med avlagringar på blänkande kranar. I motsats till de andra konstverken är denna inte målad utan fotograferad och uppklistrad på en husvägg för att ånyo fotograferas. En annan ser ut att vara en samling från en bok där konstnären placerat en liten figur mitt i gatuvimlet men vars övriga publik består av personer från folkmytologin.
- Ja säger min vän Det finns olika sätt att lära sig överkomma döden
Först tyckte jag att det var det löjligaste jag hört men nu måste man ge honom rätt. Alla figurer står i ett förhållande till livets gräns med bleka kroppar och oftast ogenomträngliga ansiktsuttryck och ibland ser de ut som om de var enbart ritade för att befinna sig halvvägs inne i denna värld.