Vissa skuggor kliver helt färmt ut ur väggar och påkallar på det märkligaste sätt uppmärksamhet genom rop och sång
Vid de minsta ointresse eller dolt roande överseende från din sida ser skuggan oförsonligt på dig och påpekar Vi lever faktiskt i ett samhälle och jag är ditt ursprung. Därefter tycks den vandra ner till havet genom utsikten från ytterdörren och återvända med havets många märkliga dofter. När man sträcker ut handen mot skuggan möter man en förtorkad arm som påpekar att jag är den familj du söker och först när man släcker i rummet är man sin egen herre och får äntligen det livsutrymme man är berättigad till.