vi på din gravsten satt en krans.
tänkte på att du inte fanns,
vi till dej tände två ljus.
vi gick på kyrkogården det var grus.
där jag och dina syskon titta.
vi flera människor hitta.
alla ville minnas de sina .
vi var det kärast dina.
var med dina bröder och syster.
jag var tyst och dyster.
vi åkte förbi där du dog.
jag skakade och mitt hjärta slog.
man känner sig knäckt utslagen.
natten är lika lång som dagen.
när jag kom till din gravsten.
orkade jag knappt stå på minna ben.'
jag tänkte på den mörk sorgsna vägen-.
tänkte på all sorg dom tunga stegen.'
av din mamma siv birgittavila i frid min son