med skräckblandad förtjusning

vi dras till det mörka och djupa

ser inte längre någon ljusning

som om vi stod vid vår ättestupa

döden har sin tjusning och charm

får oss att känna livets mening

när odödligheten härskar i vår barm

men döden är livets förening

de båda är varandras följeslagare

den ene ger, den andre tar

ingen av dem är bedragare

ett lotteri med ödets nitar

hur vi än försöker parera

livets stigar slingriga är

hur vi än vill reparera

ogjort allt slit och besvär

när stunden kommer för vila

ett stilla lugn sig infinner

när vi till andra sidan kila

vi i trygghet oss befinner